Mitt nästan ett år långa projekt Immateriella material och virtuella strukturer, lider mot sitt slut. Det redovisades i fredags inför en tapper publik och nu sitter jag och vaktar utställning i dagarna två på Konstfack. Jag har byggt upp en installation för Immateriella material och virtuella strukturer i biblioteksgången på Konstfack. De som kommer förbi är fascinerade, förundrade och imponerade. En del kommer tillbaka en gång till.
Med maskinen på bilden går det att på riktigt skära i hjärnan på skärmen med skalpell och känna att man gör det. Medmed skivan kan man rotera den. Den virtuella skulpturen heter Ta på Tanken och innehåller tankar. (som man ser när man skurit fram dem) Med knappar kan man skära i fem olika skulpturer till utöver den här.
Men på söndag kl 16 är det över. Missa inte ett unikt tillfälle som kanske aldrig kommer tillbaka. idag, lördag. 12-16 och i morgon söndag 12-16

Skulle du tillsammans med mig vilja göra det möjligt att visa det här projektet igen på något sätt, hör av dig!
Det är annorlunda konst och annorlunda sätt att använda teknik. Det aktiverar och involverar besökaren och är barnvänligt och häftigt. Det är också möjligt att anpassa för olika verksamheters fokus.
Och nu har jag skrutit färdigt! Välkommen!
Jag har varit dålig på att uppdatera den här bloggen på ett tag nu. Det beror på att jag jobbat mycket med det här projektet och inte velat avslöja för mycket. Mycket har varit osäkert ett längre tag men nu är nästan allt klart och det är det bara dagar kvar tills jag ska presentera projektet på Konstfack i Stockholm. Det blir både en föreläsning med samtalspartner och utställning i dagarna tre.
Utställning:
Var? i Biblioteksgången på Konstfack
När? Vernissage på torsdag den 8 dec kl 15.
Därefter är utställningen öppen till och med söndag kl 16.
Föreläsning:
Var? Svarta Havet på Konstfack (i Stockholm, T-bana Telefonplan)
När? på Fredag den 9 dec kl. 14.50- 16.20
När ståhejet är över ska jag uppdatera den här bloggen med film från utställningen och några ord om framtiden.
Vi som är så bra på att importera trender och fenomen från Amerika, jag tycker vi tar och importerar återvinningsdagen också.
November 15 is America Recycles Day, an annual event launched in 1997 by the National Recycling Coalition. The need to reuse and recycle raw materials has never been as urgent as it is today. The human race has reached a worldwide population of 7 billion, and America is responsible for consuming a disproportionate share of the planet’s resources. In many parts of the world, recycling is done by necessity. In others, artists, governments, and businesses have found creative and useful ways to reuse materials — a plastic bottle may find itself reborn as artwork, a warm blanket, or fuel oil. Collected here are photographs of various recycling efforts around the world, ranging from small and whimsical to industrial in scale.
Above: A laborer rests on piles of plastic bottles at a recycling center in Jiaxing, Zhejiang province, China, on November 6, 2011. (Reuters/Stringer)
1,380 notes (via theatlantic)
Nu har jag fixat så att man kan kommentera mina inlägg! Bara att kommentera hur mycket ni vill! Dela med er av era frågor och reaktioner. Jag ska försöka svara så bra jag kan.
Efter presentationen på Konstfack märkte jag att det jag gjort inte riktigt gick hem. Jag fick frågor som gjorde att jag förstod att min kommunikation behövde förbättras och jag behövde tänka om litegrann. Så jag satte mig ner att fundera.
Det är ju meningen att man ska kunna känna snarare än att se. Det är ju kännandet som är grejen liksom, att uppleva genom att känna, samtidigt som det man upplever att man känner inte finns på riktigt. Det ger en kick.
Sen kom jag på det som jag beskriver nedan, det kändes så rätt på något vis att jag började nynna för mig själv.
1. Jag har nu slängt ut alla mina symboliska tankar. Det jag gjort var för symboliskt, tråk-pedagogiskt, enkelt, och enbart visuellt.
2. Jag har döpt om underrubriken “Vad tänker du på?” till “Vad känner du?” (Då med den dubbla betydelsen att känna (känslor och känna (ta på)
3. Jag har satt mig ner att rita, så som jag gör ibland. Jag har ritat direkt i ett 3D program och tänkt, “Det här vill jag känna på” Jag börjar bli mer och mer bekväm med Blender nu. Jag ritat några känslor, såsom jag tänker att det skulle kunna ta form om de hade någon form.
4. Känslorna ska gömmas inuti hjärnan och ha exakt samma färg.

Här ser ni “full av energi, “uttråkad”, “arg”, “hungrig, eller tom” och “trött och hängig”.
Jag har presenterat det här projektet som jag nu håller på med för några kloka konstnärer på Konstfack. Det kändes som att presentera för en jury, och bli bedömd och kritiserad.
Jag visade ett bildspel, slides som jag satt ihop med hjälp av prezi. Det är ett presentationsprogram som är väldigt olikt Powerpoint, och resultatet blir mer som en slags resa. Vill ni kolla finns den publikt här.


Jag behöver bygga om min kavalett, och tänkte mig någonting sånt här. Nu är det bara att bygga i trä. klurigt blir det med vinklar och hur plattan ska sitta fast på pinnen.
Jag har tidigare skrivit om mina besvär med att hitta en kavalett och hur jag tillslut lyckades.
Den kavalett jag hittade hade dock en fyrkantig platta och jag behöver en rund. Jag såg ingen annan råd än att göra en själv. Sagt och gjort, jag åkte till Konstfacks allmänna snickeri, där var Janne på plats men jag blev portad tills skolan började igen. Oflyt.
Igår var jag där igen. Och döm om min förvåning när jag hittade en perfekt gammal sits från en ikea-pall i snickeriet med rätt diameter! Som om det inte vore nog med det upptäckte jag att de befintliga hålen på undersidan av pallsitsen passade perfekt mot skruvhålen på den gamla brickan. Bara att skruva fast! voila! Flyt!
Nu är det bara färg som fattas..